Den felaktiga motsättningen: AI mot utvecklare
Diskussionen om utvecklarnas framtid har fastnat i den felaktiga idén om att AI och människor är konkurrenter. Men verkligheten är som vanligt mer komplex. State of Software 2025-rapporten, som bland annat bygger på analys av över 300 miljarder rader kod från 20 000+ system, visar att även när AI automatiserar grundläggande kodproduktion, så explodera komplexiteten inom systemarkitektur, säkerhet och kvalitetssäkring.
Resultatet? 73% av AI-system lider redan av kvalitetsproblem, men endast 1,5% testkod jämfört med 43% i traditionella system. Detta är inte tecken på att AI ersätter utvecklare – det är bevis för att vi behöver utvecklare som förstår AI:s begränsningar och kan bygga robusta system runt dem.
Från kodskrivare till systemarkitekter
Data från rapporten visar varför utvecklaryrket utvecklas uppåt i värdekedjan, och signalerna den slutsatsen bygger på är många:
Säkerhet som systemisk utmaning
60% av alla system klassificeras som att ha ”låg grad av säkerhetskontroller”, medan system med hög kodkvalitet är dubbelt så troliga att ha stark säkerhetscompliance. Detta visar något fundamentalt: säkerhet handlar inte om verktyg eller slutkontroller – det handlar om systemisk förståelse och arkitektonisk design.
I takt med att cyberbrott beräknas kosta enorma summor globalt 2025, blir utvecklare som förstår säkerhet som en integrerad designprincip avgörande. De går från att implementera säkerhetsfunktioner till att designa säkra system från grunden.
Kostsamt underhåll som drivkraft
Rapporten blottlägger en dold kostnadskris: dålig mjukvarukvalitet kan kosta upp till 7 miljoner euro per system årligen för de största systemen. För ett genomsnittligt system rör det sig om 250 000 euro i onödiga underhållskostnader.
Detta förklarar varför utvecklare med djup förståelse för arkitektonisk kvalitet och långsiktig systemhälsa blir så värdefulla. De arbetar inte bara med dagens funktionalitet – de bygger morgondagens tekniska skuld eller tekniska tillgångar.
Legacy-Systemens innovationshinder
37% av legacy-system faller under rekommenderad arkitektonisk standard, och system med dålig arkitektur är 40% långsammare att förändra. I en värld där affärstempo accelererar, blir utvecklare som kan modernisera och transformera dessa system strategiskt kritiska.
AI-erans paradox: mer automation ger mer komplexitet
Den kanske mest överraskande insikten från rapporten är hur AI-adoption skapar nya kvalitetsutmaningar och därmed inte bara löser gamla. Medan AI automatiserar kodskrivning, introducerar det samtidigt en helt ny kategori av teknisk skuld och systemisk risk.
Python, det dominerande språket för AI-utveckling, är också bland de minst energieffektiva språken. Detta skapar en komplex ekvation där utvecklare måste balansera AI-kapacitet mot hållbarhet, prestanda och långsiktig underhållbarhet.
Framtidens utvecklare behöver därför utveckla vad vi kan kalla ”AI-systemisk kompetens” – förmågan att:
- Designa system som kan integrera AI säkert och skalbart
- Förstå AI-modellers begränsningar och degradering över tid
- Implementera kontinuerlig validering och omträning av modeller vid behov
- Balansera AI-kapacitet mot energiförbrukning och systemisk hållbarhet
Molnmigrationens dolda komplexitet
Rapporten visar också att molnmigrering ofta behandlas som ”en logistisk uppgift” snarare än en systemisk transformation. Resultatet blir det som forskarna kallar ”legacy i molnet” – samma prestanda-, komplexitets- och kostnadsproblem, bara i en ny miljö.
Utvecklare som förstår molnmigrering som arkitektonisk transformation snarare än teknisk flytt blir därför extremt värdefulla. De arbetar inte med infrastruktur – de arbetar med affärstransformation.
En oväntat viktig dimension är mjukvarans miljöpåverkan. Rapporten visar att kod-refaktorering kan minska energiförbrukning med 17% i genomsnitt, medan algoritmisk optimering kan reducera den med upp till 90%.
Med endast en mindre andel av världens största företag på väg att nå netto-noll-mål till 2050, blir utvecklare som förstår hållbar mjukvarudesign del av lösningen på klimatkrisen.
Branschspecifika transformationer
Rapporten visar också betydande skillnader mellan branscher:
Säkerhetsledare: Finanssektorn, energi och offentlig sektor har högst säkerhetsbetyg, troligen drivet av regulatorisk press och säkerhetskrav.
Underhållseffektivitet: Retail, utbildning och medieföretag leder ofta inom underhållbarhet, medan telekom, företagstjänster och tillverkning halkar efter.
Molnmognad: Samma mönster återkommer – sektorer med höga regulatoriska krav leder utvecklingen.
Detta visar att utvecklarnas transformation inte är enhetlig. Beroende på bransch krävs olika kombinationer av säkerhet, compliance, arkitektonisk förståelse och affärslogik.
Den nya utvecklarkompetensen: systemisk intelligens
Vad som framkommer tydligt från både rapporten och branschens utveckling är att framtidens utvecklare behöver utveckla vad vi skulle kunna kalla “AI-systemisk kompetens” – förmågan att förstå och navigera komplexa system där teknik, affärslogik, säkerhet, hållbarhet och mänskliga faktorer interagerar.
Detta inkluderar:
Arkitektonisk Tänkande: Förmågan att designa system som är säkra, underhållbara och skalbara från grunden, inte bara funktionella.
Affärslogisk Översättning: Kompetensen att förstå affärskrav och transltera dem till tekniska lösningar som skapar långsiktigt värde.
Risk- och Kvalitetsbedömning: Expertis i att identifiera och minska teknisk skuld, säkerhetsrisker och underhållsbördor.
Hållbarhetsperspektiv: Medvetenhet om mjukvarans miljöpåverkan och förmågan att designa energieffektiva lösningar.
AI-Integration: Förståelse för hur AI kan integreras säkert och effektivt utan att skapa nya systemiska risker.
Slutsatsen: utvecklare stiger i värdekedjan
State of Software 2025-rapporten ger oss en ovanligt klar bild av utvecklaryrkets framtid. Medan grundläggande kodproduktion automatiseras, exploderar kraven på systemisk förståelse, arkitektonisk expertis och tvärfunktionell kompetens.
Utvecklare försvinner alltså inte från teknologilandskapet – de klättrar istället uppför värdekedjan. De går från att vara implementatörer till att vara arkitekter, från att lösa tekniska problem till att lösa affärsproblem, från att skriva kod till att designa framtiden.
För organisationer betyder detta att investeringar i utvecklarkompetens är är strategiskt kritiska. För utvecklare själva betyder det att fokus måste skifta från teknisk bredd till systemisk djup.
Framtidens utvecklare skriver både kod och designar digitala ekosystem som är säkra, hållbara, skalbara och affärsdrivande. I en värld där mjukvara bokstavligen styr allt från finansiella transaktioner till klimatåtgärder, gör detta dem mer värdefulla än någonsin.
Utvecklaryrket genomgår alltså sin kanske mest spännande transformation någonsin – från hantverkare till arkitekter av vårt digitala samhälle. Och enligt alla tillgängliga data är den resan precis i början.
