Från stuprör till samarbete – så tar vi tillbaka ledartröjan i offentlig digitalisering

DIGG:s senaste rapport om en gemensam digital ingång till offentlig sektor bekräftar samma bild. Förväntan från medborgare och företag är inte längre att digitala tjänster ska vara bra – utan att de ska hänga ihop. Oavsett var man bor eller vilken myndighet man möter. Det är inte en vision för framtiden, det är ett grundkrav redan idag.

När systemen står still – men människorna rör sig

Den svenska förvaltningsmodellen är byggd för en analog verklighet. Våra 290 kommuner, 21 regioner och över 300 myndigheter är en styrka ur ett demokratiskt perspektiv, men blir samtidigt en utmaning när digitala tjänster ska samordnas.

Medborgare rör sig sömlöst mellan dessa gränser varje dag. Systemen gör det inte.

Konsekvenserna märks tydligt. Digital service blir ojämlik – vilken kommun du bor i påverkar hur enkelt det är att hitta information, ansöka om stöd eller följa ett ärende. Samtidigt blir cybersäkerheten mer sårbar, eftersom mindre organisationer har svårt att bära kostnaden för robust drift och säkerhet. Och kanske mest påtagligt: effektiviseringar uteblir när varje organisation tvingas lösa samma problem på egen hand.

Det här är därför större än en IT-fråga. I grunden handlar det om demokrati – om tillgång till välfärd och om förtroende för det offentliga.

Stark på innovation – svag i genomförande

Sverige rankas högt i internationella innovationsindex, men hamnar först på plats 26 av 38 i OECD:s Digital Government Index. Skillnaden mellan privat och offentlig sektor är tydlig: kompetensen finns, men strukturerna håller inte jämna steg.

Det saknas en tydlig riktning. Vi pratar ofta om digitalisering som en lagsport, men laget saknar både spelidé och lagkapten. Roller och ansvar är otydliga, vilket skapar friktion snarare än samspel.

Samtidigt präglas landskapet av fragmentering. I stället för en sammanhållen digital infrastruktur har vi många parallella system och ingen gemensam ingång. Lägg till försiktiga juridiska tolkningar kring moln, data och suveränitet, och resultatet blir en defensiv hållning där beslut skjuts på framtiden. När tempot saktar in tappar vi konkurrenskraft.

Dessutom hålls marknaden ofta på armlängds avstånd. Upphandlingar speglar inte alltid den kapacitet som finns, och innovationsupphandling används mer sällan än den skulle kunna.

Sammantaget blir bilden tydlig: Sverige sitter på en F1-motor – men kör den på grusväg.

En gemensam digital ingång – mer än en portal

DIGG:s förslag om en gemensam digital ingång är därför centralt. Men det handlar inte om att bygga ännu en portal. Rätt genomfört blir det ryggraden i nästa generations välfärdstjänster.

Det innebär en gemensam digital grund där servicenivån inte avgörs av kommunstorlek, utan där skillnaderna ligger i innehåll – inte teknik. Det innebär också en mer sammanhållen upplevelse för medborgaren, där livshändelser som att få barn, flytta eller starta företag kan hanteras sömlöst över organisationsgränser.

För att nå dit behöver fokus flyttas från enskilda projekt till gemensam infrastruktur. Identitet, säker kommunikation, informationsmodeller och integrationslager behöver ses som grundläggande byggblock.

Det är också här AI-frågan blir konkret. Många organisationer vill använda AI, men när man tittar närmare på data, integrationer och möjligheten att driftsätta modeller uppstår snabbt hinder. AI är inte en funktion man “slår på”. Det kräver en teknisk grund som är byggd för experiment, iteration och kontinuerlig utveckling.

Tre skiften som krävs

För att Sverige ska ta tillbaka en ledande position krävs tre tydliga skiften.

Det första handlar om styrning. Vi behöver gå från fragmenterad riktning till en gemensam nationell spelidé, med tydligare ansvar och bättre juridisk vägledning. Danmark visar att det är möjligt att kombinera lokal autonomi med en starkare nationell struktur.

Det andra handlar om hur vi bygger. I stället för att varje kommun utvecklar egna lösningar för likartade behov behöver vi röra oss mot gemensam digital infrastruktur. Genom att standardisera det som inte behöver vara unikt och arbeta i kluster kan vi skapa skalfördelar och frigöra resurser för lokal innovation.

Det tredje skiftet gäller samarbetet med näringslivet. I dag används inte marknadens kapacitet fullt ut. Genom att föra en tidig dialog, använda innovationsupphandling mer aktivt och skapa partnerskap där ansvar delas kan vi både öka kvaliteten och snabba på utvecklingen.

Vad kan göras redan nu?

Resan är lång, men det finns konkreta steg att ta direkt.

Det börjar med att se digitalisering som infrastruktur – som något lika grundläggande som vägar eller elnät. Det förändrar hur investeringar prioriteras och hur man tänker kring livscykler snarare än projekt.

Nästa steg är att samarbeta mer. Kommuner och regioner har liknande behov och kan vinna mycket på att gå ihop i gemensamma upphandlingar och initiativ.

Parallellt behöver vi bli bättre på att standardisera centrala delar som informationsmodeller och gränssnitt. Det ökar interoperabiliteten och minskar kostnader över tid.

I upphandlingar behöver fokus flyttas från enskilda leveranser till långsiktiga partnerskap där någon tar helhetsansvar. Och i samhällskritiska miljöer måste kvalitet, säkerhet och transparens väga tyngre än lägsta pris.

Från leverantör till medspelare

HiQ arbetar redan i dag med samhällsbärande och ofta säkerhetsklassade lösningar. Som svenskt bolag med anställda konsulter har vi kontroll över hela kedjan – från säkerhetsprövning till drift och regelefterlevnad. Vid behov kan både utveckling, data och drift hållas inom Sverige.

Redan i dag är en fjärdedel av vår verksamhet kopplad till offentlig sektor, med ambitionen att växa ytterligare. Vi arbetar med digital infrastruktur, cybersäkerhet, tjänsteutveckling och integrationsplattformar – bland annat genom Frends.

Vårt perspektiv är Software First. Det handlar inte bara om att bygga system, utan om att skapa den digitala ryggrad som gör det möjligt att styra med data, skala snabbt och utveckla nya tjänster.

Ett vägval

Sverige står inför ett tydligt val. Fortsätter vi som i dag riskerar vi att förstärka skillnaderna mellan ett digitalt A- och B-lag, samtidigt som tempot fortsätter att halka efter.

Alternativet är att välja en annan riktning. Att skapa en tydlig nationell strategi, bygga gemensam infrastruktur och använda näringslivet som en aktiv partner.

HiQ väljer det senare.

Med rätt strukturer, modiga beslut och långsiktiga investeringar kan Sverige åter ta en ledande position i offentlig digitalisering. Det är fullt möjligt – om vi lämnar stuprören och börjar arbeta som ett lag.

Hur långt har ni kommit i er digitala samordning?
Hör av er så tar vi ett konkret samtal om nästa steg – från nuläge till genomförande.